Månskäran lyser svagt på väg till jobbet. Fortfarande mörkt. Första vinterförkylningen i antågande. Men dagens kalender är tom, frånsett ett telefonstyrelsemöte i SFMSR. Det är bra! Idag presenteras ytterligare ett fall. Vi har ju alla spännande fall i bagaget, once-in-a-lifetime-diagnoser, men också fall där vi känner att vi tillfört något och gjort skillnad för patienten, för att använda en anglicism. Inte bara det att vi varit kunniga och erfarna, utan haft tur och av någon märklig anledning lyckats ställa en diagnos som vi inte skulle ha gjort en annan dag. En dag för länge sedan såg jag en stressfraktur i proximala tibia på en gammal dam. När hon kom för kontroll efter en vecka eftersom ingen trodde på mig syntes frakturen tydligt, men jag kunde då inte se den på primärundersökningen! Jag har inga bilder från detta fall.
En annan stressfraktur som har betydligt större betydelse för patienten och där vi alla kan göra en insats är stressfraktur i sacrum. Den uppkommer ofta ”spontant” efter ett minimalt trauma, leder ofta till hög morbiditet och kan i förlängningen om felbehandlad leda till döden. Patienterna är gamla och oftast kvinnor (eftersom de har en tidigare och högre grad av osteoporos) och har oftast strålats mot en tumör i lilla bäckenet – gynekologisk cancer, rektalcancer eller prostatacancer. Kunskapen om denna diagnos har ökat bland oss radiologer, och det är nu länge sedan jag såg ”bilaterala metastaser i sacrum” som feldiagnos. Klassiskt ser man hondatecknet på skelettscintigrafi. Den är oftast lätt att diagnostisera på MRT eller CT. Titta efter bilaterala (eller unilateral) vertikalt förlöpande frakturer i sacrum och en tvärgående fraktur i S2-S3-nivå. Denna senare fraktur kan orsaka en vinkelfelställning i sacrum med nervpåverkan.
Referenser
Geijer, M. (2010). Osteoporotisk insufficiensfraktur i sacrum – en ofta förbisedd diagnos. Imago Medica, 2, 37-40
Maier, G. S., Kolbow, K., Lazovic, D., Horas, K., Roth, K. E., Seeger, J. B., & Maus, U. (2016). Risk factors for pelvic insufficiency fractures and outcome after conservative therapy. Archives of gerontology and geriatrics, 67, 80-85.