I diagnostiken av spondylartrit ingår radiologiska undersökningar som en omistlig komponent. MRT av sacroiliacalederna är idag standardundersökningen som kan kompletteras med CT av sacroiliacalederna om MRT är negativ eller tveksam och man bättre vill kunna se usurer. Diagnostiken av spondylartrit baseras på en sammanvägning av anamnestiska, kliniska och radiologiska fynd där flera och starta fynd starkare talar för en sann diagnos.
Alla patienter med inflammatorisk ryggvärk har inte spondylartrit
Alla patienter med benmärgsödem har inte spondylartrit
Alla patienter med spondylartrit har inte benmärgsödem
Tänk på att ASAS-kriterierna är skapade av huvudsakligen reumatologer som inte varit blindade och att det är resultatet av långvariga diskussioner. Som kliniskt verksamma muskuloskeletala radiologer har vi fördelen av att se sacroiliacalederna på många undersökningar – MR ländrygg, MR bäcken, MR höft, MR lilla bäckenet mm – något som ger oss rikedomen av ett stort normalmaterial i bakhuvudet.
Tydliga usurer är det säkraste tecknet på spondylartrit. Benmärgsödem ska vara åldersadekvata, tydliga, ha sin största utbredning mot sacroiliacaleden och vara rejäla. Postinflammatorisk fettmetaplasi är så variabel att den inte kan användas i klassifikations- eller diagnoskriterier men kan mycket väl användas som stöd för misstankarna.
Referenser
Geijer, M., Gadeholt Göthlin, G., & Göthlin, J. H. (2009). The validity of the New York radiological grading criteria in diagnosing sacroiliitis by computed tomography. Acta Radiologica, 50(6), 664-673.
Geijer, M., Gadeholt Göthlin, G., & Göthlin, J. H. (2013). Diagnosis and progression of sacroiliitis in repeated sacroiliac joint computed tomography. Arthritis, 2013.
Wick, M. C., Weiss, R. J., Jaschke, W., & Klauser, A. S. (2010). Erosions are the most relevant magnetic resonance imaging features in quantification of sacroiliac joints in ankylosing spondylitis. The Journal of rheumatology, jrheum-090602.